Sverige har ett färdigt valresultat. Det preliminära utfallet från valdagen stod sig även i det slutgiltiga valresultatet, vilket innebär att Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna får majoritet med 176 mandat och därmed kan inleda skarpa förhandlingar om regeringsmakten.
Paues Åberg bjuder här på sex spaningar kring regeringsbildningen från vår medarbetare Kristian Ljungblad, director. Kristian har tidigare varit stabschef på Centerpartiet och har erfarenhet av att förhandla med de flesta partier i riksdagen.
- Minst 175 riksdagsmandat behövs för att bilda regering – inte för att regera. Vilka partier som kommer ingå i regeringen är ännu oklart, men mycket talar för att Sverige återigen får en minoritetsregering. Även om en sådan regering bara skulle bestå av M och KD, som till mandaten då är mindre än den avgående socialdemokratiska regeringen, kommer den nya regeringen sannolikt ha bättre förutsättningar för att få igenom politik. Detta beror på att en M- och KD-regering enbart behöver komma överens med SD för att få relativ majoritet. Så länge S, C, V och MP inte enas om ett samlat budgetförslag, vilket i dagsläget ter sig osannolikt, kommer även en SD/M/KD-budget att vinna voteringen.
- Sverigedemokraternas förhandlingsposition är urstark. SD sitter på vetot i statsministeromröstningen, gällande Liberalernas eventuella regeringsmedverkan och för varje budget som presenteras under mandatperioden. SD och S har dessutom egen majoritet i riksdagens kammare, vilket innebär att SD kan förändra delar av en budget och även använda denna andra majoritet som ett argument i förhandlingar mot M. En spekulation som redan börjat luftas är att SD kan komma att rösta nej till Ulf Kristersson i den första statsministeromröstningen – för att visa sitt inflytande och för att ytterligare förbättra sin förhandlingsposition inför omröstning nummer två.
- Liberalernas möjlighet till inflytande är störst inför statsministeromröstningen. Då budgeten inte nödvändigtvis behöver Liberalernas medverkan avgörs partiets politiska inflytande under denna mandatperiod redan under själva regeringsbildningen. Det är bara då som partiet på allvar kan ställa skarpa krav kring sakpolitik eller regeringsmedverkan. I teorin är det självklart också möjligt för L att hota med misstroendeförklaring, men i praktiken har detta instrument visat sig ytterst svårt att använda för ett parti som släppt fram en statsminister. Det är också ett verktyg som lämpar sig bäst för att stoppa politik, snarare än att driva igenom förändringar.
- Trycket från media ökar takten i regeringsförhandlingar. Just nu vill media fortfarande beskriva valresultatet och komma med sina analyser kring vinnare och förlorare. Det innebär en lugn, men kort, period med relativt stor förståelse för att de partier som ska förhandla om regeringsmakten ännu inte har kommit överens. Inför riksdagens öppnande, talmansval och den obligatoriska statsministeromröstningen kommer dock ett skifte bli tydligt. Om det inte finns ett färdigt förslag på ny regering till dess kommer trycket på SD, M, KD och L att öka för varje dag som går. Medias bevakning blir då alltmer intensiv. Det tryck som uppstår när frustrerade och valrörelsetrötta journalister jagar nyheter är oerhört påfrestande för de som krävs på besked, och är något som kan påskynda regeringsbildningsprocessen.
- Mediespel en del av förhandlingar. Sanningshalten i uppgifter från anonyma källor bör alltid tas med en nypa salt. Däremot är antalet artiklar där partiernas företrädare luftar offentliga eller anonyma krav ett säkert tecken för att bedöma var förhandlingarna befinner sig. Om en förhandling är på riktigt och går framåt är centrala personer nästan alltid tysta i media. När det är fullt ordkrig brukar det betyda att de olika sidorna antingen förbereder sig inför förhandling eller vill sätta bilden av vem som bär skulden för ett stundande förhandlingssammanbrott. För den som snabbt vill se en regering är radiotystnad därför ett gott tecken.
- Samhällsproblemen och omvärldsläget påverkar regeringsbildningen. Olika partier har olika intressen av hastigheten i en regeringsbildning. Moderaterna har till exempel gått till val på bildsättningen att de är överens med sitt regeringsunderlag och vill gärna få ett avslut så fort som möjligt. Sverigedemokraterna kan, som beskrivs ovan, ha ett annat intresse. Någonting som förenar partierna är dock samhällsproblemen och behovet av att visa handlingskraft inför en vinter med höga elpriser, en skenande inflation, krig i närområdet, en svensk Natoprocess och Sveriges kommande ordförandeskap i EU. Rent formellt finns även en annan viktig deadline – den 15 november är sista dagen då en budget kan presenteras för att kunna behandlas av riksdagen. Om en regering inte hunnit bildas och förhandla en budget innan dess är det dock möjligt för en ny regering att lägga fram en ändringsbudget i början av 2023, någonting som också inträffade efter regeringsbildningen 2018. Den huvudsakliga begränsningen som finns i en sådan budget är att inkomstskatter enbart kan justeras vid årsskiftet och därför får vänta till nästa års budgetproposition.
Paues Åberg har bred kompetens inom politisk påverkan, politiska analyser och opinionsbildning. Våra rådgivare har partipolitiska bakgrunder inom de flesta av riksdagens partier och har förhandlat regeringspolitik, regeringssamarbeten, och kommunala och regionala samarbeten. Vi står redo att stötta och bidra med förståelse i detta nya rörliga politiska landskap.
Kristian Ljungblad
Director
Kristian.ljungblad@pauesaberg.se
070-425 46 10
