Valet är genomfört. Valresultatet är fastställt. Ulf Kristersson har avgått. Vad händer nu och vad spelar in när Sverige ska få en ny regering på plats?
I och med Ulf Kristerssons avgång står det nu talman Andreas Norlén fritt att ge Magdalena Andersson i uppdrag att börja sondera terrängen bland hennes regeringsunderlag. Kristerssons avgång skyndar på processen som annars hade kunnat inledas först i slutet av september. Ett drag för att tvinga oppositionen till formella samtal och få dem att visa sina kort.
Inhoppet som Andréas Norlén gör är sannolikt även det sista han gör. När riksdagen öppnar den 28 september kommer en ny talman väljas. Valet blir ett första test på om de fyra partier som har mandatövertaget kan samordna sig kring en gemensam kandidat. Men talmansvalet kan också få konsekvenser för processen.
Norlén har sagt att en lärdom från den utdragna regeringsbildningen 2018 är att talmannen kan behöva sätta större press på partierna, bland annat genom kortare tidsfrister för sonderingsuppdragen. Med en ny talman är det mer osäkert hur processen kommer att läggas upp.
Pressen på partierna ökar med tiden
En första statsministeromröstning kan nog väntas till början av oktober. När ett förslag väl har lagts fram ska riksdagen rösta om det inom fyra dagar. Men efter att en kandidat röstats ner i kammaren finns ingen bestämd tidsfrist för när nästa kandidat måste presenteras. Det är först de formella omröstningarna som sätter verklig press. Talmannen får lägga fram sammanlagt fyra statsministerförslag. Om samtliga röstas ned ska extra val hållas inom tre månader.
Hotet om extra val kommer sannolikt vara den största drivkraften för partierna att nå kompromisser. L, C, KD och MP har alla i olika utsträckning legat vid eller under spärren under betydande delar av mandatperioden och kommer vilja undvika extra val. Även V vill nog ogärna ha medverkat till en övervikt för Tidöpartierna efter ett eventuellt extra val. Ju längre processen går, desto större kommer därför pressen bli att ompröva röda linjer och hitta kompromisser.
Det ordinarie arbetet stannar inte av
Samtidigt kommer det politiska maskineriet att fortsätta oavsett hur regeringsbildningen utvecklas. Den 29 september öppnas riksmötet och de nyvalda riksdagsledamöterna påbörjar sin tjänstgöring. Redan den 6 oktober väljer riksdagen ledamöter till utskotten och samma dag påbörjar utskotten sina arbeten med att behandla ärenden.
Även budgeten har en skarp deadline. I år ska den överlämnas till riksdagen senast den 12 november. 60 dagar kommer då ha passerat sedan valdagen. 2018 tog det 134 dagar att få en ny regering, och det komplicerade parlamentariska läget innebär därför att budgeten troligen kommer överlämnas av den övergångsregering som leds av Kristersson tills att en ny statsminister valts. En sådan budget ska enligt praxis vara avskalad för att ge den tillträdande ordinarie regeringen utrymme att lägga fram en ändringsbudget. Inga nya politiska initiativ eller reformer bör därför föreslås.
I övrigt har övergångsregeringen i princip samma befogenheter som en ordinarie regering, men den kan inte utlysa extra val. Dessutom finns en praxis som säger att övergångsregeringen inte ska lägga fram ”politiskt kontroversiella” förslag. Enligt praxis brukar därför en övergångsregering undvika beslut och förslag som är politiskt laddade. Så även om arbetet fortgår kommer reformtempot att i princip avstanna helt.
Det finns inte finns någon bortre tidsgräns för hur länge regeringsbildningen får pågå. Partiernas bedömning av kostnaden för fortsatt politisk låsning och eventuellt extra val kommer ha minst lika stor påverkan på utgången i regeringsfrågan som Magdalena Anderssons förmåga att samla stöd.
Det enda vi vet med säkerhet är att Sverige kommer fortsätta styras även under regeringsbildningen.
